Varför finns det ingen mall om hur man ska leva som vuxen? Den senaste veckan har jag blivit kallad för ett vuxet barn trots mina 40 år. Och nu när jag stannat upp lite i min kaotiska värld så stämmer det ganska bra in på mig. Men min tillvaro har alltid varit kaotisk och det har verkligen sugit musten ur mig. Energin och livsglädjen är borta.

Den enda gången jag känner glädje är när jag har mina 3 barn varannan helg.

Jag har nu haft denna depression i cirka 3 år men så låg som jag är just nu har jag nog aldrig varit. Jag begärde att få lyckopiller utskrivna, vilket jag varit emot hela tiden eftersom jag anser att allt sitter i huvudet och kan botas med samtal. Min psykolog har hela tiden velat att jag ska ta dom men jag har vägrat.

Hon har även sagt att jag ska lämna bort nyckeln till mitt vapenskåp eftersom jag är suicidal som det så fint heter, men jag har vägrat. Men det spelar ju mindre roll nu eftersom polisen beslagtog vapnet för nån månad sen ändå.

Så vad gör en vuxen om dagarna och kvällarna?

Åker och fikar hos bekanta?

Städar?

Planerar julen?

Ser på TV?

Jag har ett jobb på dagarna, ett svartjobb. Jag måste ha det så man kan leva lite drägligare. För så fort jag får ett riktigt jobb så kommer kronofogden att sno halva lönen.

Första inlägget på denna blogg vart sådär, det finns mycket att skriva om så hoppade lite väl mycket men allt får ett sammanhang så småningom.

God natt!!